Val av stomsystem, produktionsmetod och installationer

Men byggnadens konstruktion blir inte optimal om inte stomsystemet samtidigt tar hänsyn till installationerna. Systemprinciperna för dessa tekniska system bör därför vara klarlagda innan stommens utformning bestäms.

Det är nästan alltid enklare att samordna de tekniska systemen i ett stomsystem av trä. Själva utförandet är också enklare – trä kan bearbetas med enkla verktyg för exempelvis håltagning.

Systemval för flerfamiljshus kan ske efter flera olika kriterier, till exempel lägsta investeringskostnad, lägsta driftskostnad eller lägsta underhållskostnad. Det finns flera olika sätt att göra sådana utvärderingar – ett rimligt sätt är att tillämpa LCC-analyser (Life Cycle Cost).

Generella aspekter på val av stomsystem

De två vanligaste typerna av trästomsystem som förekommer i flerbostadshus är lättbyggnadsteknik (regelstomme) och massivträteknik. Det finns också exempel på flerbostadshus med pelar-balkstomme i trä men de är ovanliga.

Generellt är systemsamordningen betydligt enklare för flerbostadshus med trästomme eftersom det alltid finns ett undertak i alla träbyggsystem i vilket klenare rör kan förläggas.

Viktiga punkter för val av stomsystem för flervåningshus är:

Måttförutsättningar:

• Spännvidder över 6 m minskar antalet användbara lägenhetsskiljande bjälklagstyper.
• Bjälklagshöjder under 500 mm minskar antalet möjliga träbjälklagstyper.
• Det finns bjälklagslösningar för spännvidder upp till cirka 6 m med 360 mm bygghöjd.
• Volymelement har av transportskäl normalt maximalt cirka 4,1– 4,2 m yttermått för landsvägstransport (viss variation).
• Fribärande takstolar kan i kombination med samtliga stomsystem ge mycket stora fria spännvidder och därmed flexibel planlösning i översta våningen.

Råd för val av trästomsystem

• Valet av stomsystem görs aktivt av projektledaren. Systemvalet påverkar hela projektet.
• Lättbyggnadsteknik ger stora möjligheter att integrera de tekniska systemen i hålrum. Speciellt enkel blir samordningen för träbyggsystem där väggar och bjälklag under en viss period är öppna.
• En regelvägg innehåller hålrum där man kan kanalisera installationer vertikalt – ett fackverksbjälklag ger motsvarande möjligheter horisontellt. Hålrumskonstruktioner (eller platsbyggeri) kan inrymma normala horisontella och vertikala kanaldragningar med dimensioner 100–125 mm. För massiva konstruktioner – eller prefabricerade element vars hålrum inte längre är åtkomliga – krävs lösningar med inklädnader över, under eller intill det bärande elementet. Undertak, övergolv, ursparingar eller inläggning av kanalutrymmen/rör i elementtillverkningen är de metoder som då får tillämpas.
• Om volymprefabricering planeras ska denna förutsättning vara klarlagd för projektörerna vid projekteringsstart då det styr deras arbete. Det är vanligt att leverantören av volymelement tar ett totalansvar för hela projektet inklusive för de tekniksystem som delvis prefabriceras och färdigställs på byggplatsen.
• Man ska projektera byggnaden med en medveten schaktfilosofi istället för att utnyttja ytor som "blir över". För trähus finns enkla projekteringsregler att tillgå (se respektive specialavsnitt under Installationer).
• Om man önskar synliga träytor i väggar och tak kan detta erhållas med massivträelement. Detta utförande kräver dock bostadssprinkler och kan medföra andra begränsningar.

Generella aspekter på val av produktionsmetod

Träbyggande uppvisar fler alternativa produktionsmetoder än något annat byggmaterial. Man skulle principiellt kunna indela teknikerna efter tillgänglig lyftkapacitet:

• Två yrkesmän (cirka 60 kg) => Platsbyggnadsteknik eller prefabricerade mindre planelement
• En lastbilskran (cirka 1000 kg) => Prefabricerade större planelement (väggar, bjälklag, takstolar)
• En mobilkran eller mindre stationär byggkran (upp till cirka 10 ton) => Prefabricerade volymelement och större taksektioner.

Bild 1. Vid platsbyggnadstekniken sätts oftast väggelementen samman liggande på bjälklaget och reses med handkraft. Foto: Wood Focus Finland.

Bild 2. Moderna lastbilskranar kan användas även för högre hus – används planelement räcker dess kapacitet långt. Foto: Ekologibyggarna.

Bild 3. Prefabricerade inredda volymelement med cirka 4x10 m planmått väger 5–10 ton och kan monteras med mobilkran eller som här med en mindre stationär byggkran. Foto: Per-Erik Eriksson.

Valet av produktionsmetod har koppling till projektets storlek men också till en mängd andra faktorer såsom byggtid, årstid, tillgång på arbetskraft med mera. Platsbyggnadstekniken är utformad för att fungera utan lyftanordningar men på högre trähus används ändå truck eller kran för lyft upp till arbetsnivån.

Ytterst är det alltid projektets totalekonomi som styr valet av produktionsmetod men det finns viktiga kopplingar till kvalitetssäkring av produktionen. De allra flesta småhusen uppförs i dag med en produktionsmetod där man använder prefabricerade element och lastbilskran i sådan omfattning att man får tät stomme och tätt tak på en arbetsdag.

Produktionsmetoden påverkar både stomval och systemsamordningen i betydande omfattning. Generellt gäller att högre prefabrikationsgrad ställer högre krav på systemsamordning. Det innebär ofta att man samtidigt får en mer drifts- och underhållsriktig lösning där alla systemdelar är åtkomliga för inspektion. För all byggprefabricering finns en avgörande skillnad mellan massiva/slutna konstruktioner och de som bygger på ett hålrum som är öppet under en del av byggtiden.

Kopplingen mellan val produktionsmetod och väderskydd är mycket väsentlig. Tillfälliga konstruktioner kan också behövas under byggtiden som ställningar, skyddsanordningar med mera.

Generella aspekter på val av installationssystem

Det är enklare att integrera installationssystem i hus med trästomme än med betongstomme oavsett om det gäller platsbyggeri eller prefabricerade komponenter. Fördelarna är dessutom bestående – underhåll och utbyte är också enklare att genomföra i trähuset.

Det är träbyggsystemets hålrum i väggar och undertak som ger dessa fördelar. Vertikala hålrum finns överallt i regelväggar och kan skapas i skarvar mellan massivelement. Undertaket finns alltid som en del av den totala bjälklagskonstruktionen. Mellanrummet mellan bärande bjälklagsdel och isolerande undertak kan anpassas så att alla typer av försörjningsledningar ryms i detta. Ungefär 70 mm utrymme inklusive spikregeln behövs för att klara även korsande ledningar.

Trästommens goda förutsättningar för att kanalisera försörjningsledningar ger också möjlighet att förbättra funktionaliteten för installationssystemen. Det är nu möjligt att från trapphuset reglera all försörjning till en lägenhet – inklusive värmesystemet. Det är väsentligt att byggherren är medveten om dessa möjligheter samt att arkitekten från programskedet informeras om att de ska utnyttjas.

Några generella synpunkter:

• Planlösningen avgör om det blir trapphusplacerade försörjningsschakt eller utspridda. Det är framförallt "försörjningsledningarna" som med fördel kan samlas i gemensamma schakt eftersom de normalt har dimensioner under 25 mm. "Evakueringsledningarna" är svårare att samla då deras dimensioner ofta överskrider 100 mm. De ska dock normalt inte samlas horisontellt. Eftersom evakueringsledningar ryms i varje bärande vägg är det bättre att göra fler vertikala schakt än att sammanbinda horisontellt.
• Om slutna planelement används för väggar och golv bör "tomrum" (hålrum eller tomrör) anordnas för tekniksystemen. Installationen bör dock i sin helhet utföras på byggplatsen alternativt i fabrik. Vid blandade lösningar bör gränsdragningen mellan olika installatörer och ansvarsområden klart tydliggöras. Blandade lösningar kan ge oklara ansvarsförhållanden.
• Välj tekniksystem som inte innebär högfrekvent genomgång från en brukarenhet/brandcell till en annan. (Fasadplacerade stigarledningar för värme är exempel på ett sådant system). Brandfrågorna går visserligen att lösa men ljudkonsekvenserna är svårare att överblicka.
• Välj inte tekniklösningar som innebär dold skarvning av mediarör (vatten). Det finns inga helt säkra kopplingar.
• Koppar/stålledningar/pexrör är ett materialval som också påverkar systemvalet. Pexrören är mycket billigare per löpmeter och man kan därför "slösa" på materialet. Det är däremot mer känsligt för skarvning, har sämre böjradier och kan inte placeras synligt. Om man överväger individuell mätning/reglering av värme talar detta starkt för system med pexrör.
• Val av ventilationssystem kan bli styrande för valet av stomsystem. Vid FTX-ventilation – system med från- och tilluft samt värmeväxling – bör man välja öppna väggelement med hålrum (lättbygg) och öppet bjälklag, som till stora delar är platsbyggt. Höjd på bjälklaget blir då minst cirka 450 mm. Alternativt kan ventilationskanalerna byggas in i prefabricerade volymelement.

Anvisningar för olika stomsystem

Den öppna regelstommen är särskilt gynnsam för installationer. Samtliga förekommande typer av installationer kan dras genom och byggas in i regelkonstruktionen och i bjälklaget på plats. Om man använder fackverksbalkar i bjälklagen kan till och med ventilations- och avloppsrör lätt installeras tvärs spännviddsriktningen. Detta är inte minst betydelsefullt om ett ventilationssystem med såväl från- som tilluft ska installeras.

Prefabricerade slutna element kan förses med samtliga installationer eller kanalisation för installationer i fabriken. Ett annat sätt är att platsbygga ett inre "installationsskikt" på ytterväggarnas insida och bjälklagens under- eller ovansida. Innerväggar prefabriceras i allmänhet som öppna element, möjligen undantaget lägenhetsskiljande väggar, och installationerna görs därmed på plats.

Volymelement brukar förses med ett enda installationsschakt för både försörjnings- och evakueringsledningar med placering mot trapphus.