Enligt BBR (Boverkets Byggregler) ska byggnadens klimatskärm vara så tät att krav på byggnadens specifika energianvändning och installerad eleffekt för uppvärmning uppfylls.
Enligt BBR bör byggnadens klimatskiljande delar ha så god lufttäthet som möjligt för att undvika skador på grund av fuktkonvektion. I de flesta byggnader är risken för fuktkonvektion störst i byggnadens övre delar, dvs. där det kan råda invändigt övertryck. Metod för bestämning av luftläckage finns i SS-EN 13829. Lufttätheten kan påverka fukttillståndet, den termiska komforten, ventilationen samt värmeförluster. Klimatskärmen bör ha tillräckligt god täthet i förhållande till det valda ventilationssystemet.
Skillnader i lufttryck uppkommer på grund av termiska krafter, mekaniska krafter eller vindkrafter.
De termiska krafterna ökar med hushöjden och är ofta anledning till luftläckage genom vindsbjälklag. Den termiska drivkraften bestäms av temperaturskillnaden mellan ute och inne. I en hög byggnad kan man vintertid få ett högt invändigt övertryck vid tak på grund av termiken.
Bild 1. Exempel på tryckfördelning orsakad av termik.
Mekaniska krafter kan bli stora om ventilationssystemet är i obalans, till följd av felaktig injustering. Normalt eftersträvas undertryck inomhus. Övertryck kan medföra ökad fuktbelastning på en byggnads klimatskärm. Invändigt undertryck kan som regel säkerställas genom att ventilationssystemet anpassas så att frånluftflödet är något större än tilluftflödet. I ett frånluftssystem fungerar det som regel bra i en inte alltför hög byggnad. Hus med från- och tilluftsventilation är mer känsliga. I ett från- och tilluftssystem ska ventilationen balanseras så att man skapar ett svagt undertryck inne. I ett självdragssystem är risken stor för invändigt övertryck vid tak och i övre delen av väggen, vilket gör det nödvändigt att byggnaden är lufttät om skador ska undvikas. I byggnader med hög fuktbelastning, till exempel simhallar, kan det vara nödvändigt att ha luftövertryck i vindsutrymmet för att motverka fuktkonvektion.
Hård vind kan ge upphov till undertryck på taket till en byggnad, varvid en skillnad i lufttryck inomhus-utomhus uppkommer.
Bild 2. Exempel på tryckfördelning orsakad av vind mot en byggnad med låglutande tak.
De fuktmängder som tränger upp i en takkonstruktion kan vara betydligt större än de mängder fukt som transporteras bort med luftningen av vindsutrymmet.
Tryckskillnader i byggnaden på grund av temperaturskillnader mellan inne och ute beror dessutom på byggnadens höjd. Tryckfördelningen över klimathöljet påverkas också av höljets täthet. I frånluftsventilerade byggnader i flera våningar bör man sträva efter att eliminera eller åtminstone reducera invändigt övertryck för att undvika konvektion med åtföljande risk för kondensutfall i konstruktionen.
Tryckdifferensen över byggnadens hölje påverkas av de tekniska drivkrafterna:
Bild 3.
a. Om otätheterna är jämnt fördelade är underlagstrycket vid golv lika stort som övertrycket vid tak.
b. Vid stora öppningar i taknivå är undertrycket stort vid golv vilket ger golvdrag.
c. Vid stora öppningar i golvnivå är tryckdifferensen störst vid tak. I detta fall är risken för skador i samband med fuktkonvektion störst.
Vid provtryckning enligt SS-EN 13829 bestäms klimatskärmens genomsnittliga luftläckage vid +50 Pa tryckskillnad. För att ventillationssystem ska fungera som tänkt och skapa undertryck i byggnaden bör lufttätheten vara mindre än 0,3 l/s·m2 vid från- och tilluftsventilation och mindre än 0,6 l/s·m2 vid frånluftsventilation.
Förutom fuktrisker så kan en otät byggnad medföra att mycket värme försvinner. Det finns många känsliga punkter vid anslutningar och genomföringar som kan medföra otätheter om de inte utförs noggrant. För att säkerställa god lufttäthet bör man minimera antalet håltagningar, använda installationsskikt för att slippa håltagningar i plastfolie, samt använda åldringsbeständig tejp och fogmassa.
