Detta gäller också i de fall när konstruktionen består av olika slags mindre konstruktionsdelar, som var och en befinner sig i ett plan. Som exempel kan man ta en konstruktion som består av en serie identiska ramar, se figur 13.2 a). För att uppskatta spänningar som förorsakas av laster kan man bedöma ett antal enstaka ramkonstruktioner i plan. Konstruktionens stabilitet ska ändå analyseras som en helhet och inte endast som enskilda konstruktionsdelar i sina plan, figur 13.2 b), utan också vinkelrätt mot sina plan, figur 13.2 c).
Det är viktigt att beakta att konstruktionerna ska kunna överföra lasterna från taknivån till grunden. Figur 13.3 illustrerar detta. Om ett fack i en konstruktion ska stabiliseras mot horisontella laster, är det första steget att hindra pelarna från att röra sig i sidled. Detta kan åstadkommas till exempel med hjälp av diagonaler i form av kryss (dragstag), som visas i figur 13.3 a). Pelarna är visserligen nu stagade, men lasten från taket kan ännu inte överföras till grunden via diagonalerna. Därför behöver balkarna, vid stöden, en stagning som möjliggör överföring av takets horisontella krafter till konstruktionen under, till exempel som visas i figur 13.3 b). Systemet kan te sig stabilt nu, men balkarna har även fortsättningsvis en tendens till vippning. Detta kan förhindras till exempel så att ett fackverk byggs i takplanet, där balkarna fungerar som tryckta och dragna ramstänger, se figur 13.3 c).
Stagning är också nödvändig för att:
- Hålla mellanliggande balkar (takåsar eller separata strävor) på plats så att de kan stöda balkens tryckzon i sidled vid böjning i plan.
- Förhindra hela takplanets knäckning i sidled, se figur 13.4.
Byggnadskonstruktören råkar ofta ut för situationer där stagningen mot vippning är osäker. Typiska exempel är när balken inte är stagad vid tryckzonen utan vid eller nära dragzonen, eller när förbandet mellan takåsarna eller en lätt golvkonstruktion och balken inte är tillräcklig. I sådana tveksamma fall är det klokast att vid dimensioneringen inte anta någon sidostagning alls. Alternativt kan det ibland vara möjligt att betrakta sidostagningen som elastiska stöd.
Stagningen får inte förbises: det finns flera olycksfall i träkonstruktioner som har förorsakats av otillräcklig stagning mot horisontella krafter. Byggnadskonstruktören ska också planera stagningen omsorgsfullt i montageskedet, det vill säga när alla avsträvningar som senare anbringas ännu inte är på plats.
Figur 13.2
a) Tredimensionell konstruktion. Knäckning
b) i plan,
c) ut ur plan.
Figur 13.3 Stabilisering av ett fack i en konstruktion.
Figur 13.4 Takkonstruktion
a) utan stagning,
b) med krysstagning av stål.
