Därför rekommenderas följande:
- Stängernas systemlinjer korsar varandra i en och samma punkt i knutpunkten.
- Knutpunktsarean är liten och väl sammanhållen.
- Knutpunkten är lätt och snabb att montera.
- Knutpunkten har erforderligt brandmotstånd.
- Knutpunkten har så få ståldelar som möjligt.
- Knutpunkten är ”standardiserad”, till exempel bör man kunna använda samma typ av förband i så många knutpunkter som möjligt.
Dimensionering av förbanden diskuteras i avsnitt Förband och anslutningsdetaljer. Nedan beskrivs några typiska knutpunkter.
Knutpunkter mellan livstänger och ramstänger
Om fackverket består av enkla ramstänger och livstänger, består knutförbanden vanligtvis av stålplåtar och skruvförband eller dymlingsförband. Se också avsnitt 14.9. I figur 8.16 visas två typiska knutpunkter, a) med utanpåliggande stålplåtar och skruvar och b) med inslitsade plåtar och dymlingar. Knutpunkter som den i figur 8.16 b), men med flera inslitsade plåtar som visas i figur 8.17, är lämpliga för fackverk med mycket stor spännvidd (upp till 70 – 80 m) och stora laster.
I Norge och Sverige har man konstruerat många stora fackverk till industriella och kommersiella byggnader, idrottsanläggningar och broar där man har använt sig av inslitsade plåtar med dymlingar. Det är praxis sedan 1990-talet i dessa länder att de inslitsade plåtarnas tjocklek är t = 8 mm och dymlingarnas diameter är d = 12 mm, men andra dimensioner är också möjliga. Limträ i hållfasthetsklass GL30c eller GL30h används för stänger och vanligt konstruktionsstål för ståldelarna, som till exempel stålsort S355. För att optimera förbandet med beaktande av dess bärförmåga och samtidigt säkerställa att konstruktionen är tillräckligt duktil ska man välja avståndet mellan de inslitsade plåtarna, dymlingarnas inbördes avstånd, ändavstånd och kantavstånd som visas i figur 8.17. I synnerhet ska man beakta risken för blockskjuvbrott, speciellt för förband med flera inslitsade plåtar och ett stort antal dymlingar, se avsnitt Förband och anslutningsdetaljer.
En knutpunkt med inslitsade plåtar och dymlingar bör även innehålla ett antal passkruvar. Detta beror främst på två skäl, nämligen: a) det kan finnas en liten risk att dymlingar kan trilla ur, speciellt vid dynamiskt belastade konstruktioner och/eller vid konstruktioner som utsätts för signifikant fuktcykling, b) excentricitet mellan stålplåtarna och trädelarna kan medföra att de olika delkomponenterna separerar under belastning.
Fackverk som består av flera sammansatta parallella stänger, vanligen två eller tre separata delar, är också vanliga. Ju större spännvidd eller belastning, desto större antal parallella stänger. Figur 8.18 visar några möjliga utformningar för knutpunkter. I knutpunkterna i figur 8.18 a) och b), överförs kraften från diagonalerna till ramarna med hjälp av en enda skruv genom alla konstruktionsdelar. Kraften överförs mellan skruven och de enskilda stängerna snarare med hjälp av hålkantstryck mellan skruven och spikningsplåtarna än mellan skruven och trädelarna. Hålen i trädelarna i figur 8.18 a) borras vanligtvis aningen större än de motsvarande hålen i spikningsplåtarna. Spikningsplåtarna som normalt förstärks vid hålet fästs i trädelen med tillräckligt antal spikar som överför hela den last som stången är dimensionerad för. I knutpunkten i figur 8.18 c) överförs krafterna mellan de dragna diagonalerna och ramstängerna som i figur 8.18 a) och b). I förband c) överförs däremot krafterna mellan de tryckta diagonalerna och underramen direkt med hjälp av kontakttryck mellan trädelarna.
Ett fackverk med tryckta diagonaler, till exempel Howes fackverk, kan utföras med vertikala dragna stålstänger, förutsatt att det under inga lastkombinationer uppstår tryckande krafter i dem. På detta sätt kan komplicerade dragförband undvikas. Förbandet i änden av stålstången görs så att man borrar ett hål genom ramstången och förankrar stången med en tillräckligt stor bricka och mutter. Vanligtvis förspänns stålstången något. Figur 8.19 visar en möjlig utformning av en sådan knutpunkt.
Knutpunkter vid nock och upplag
Figur 8.20 visar två typer av nockknutpunkter för sadelformade fackverk. Knutpunkt a) kan utföras med hörnplattor av antingen plywood, fanerträ eller stål. Den här typen är vanligtvis lämplig för måttliga laster. Knut b) har inslitsade stålplåtar och dymlingar. För stora spännvidder eller laster kan man använda flera inslitsade plåtar för att öka knutpunktens bärförmåga.
Figur 8.21 visar två upplagsförband. Båda har inslitsade stålplåtar och dymlingar. Alternativ a) visar en knutpunkt för fackverk med enkla stänger medan alternativ b) visar en knutpunkt för fackverk med dubbla stänger.
Figur 8.18 Fackverksknutpunkter med:
a) spikningsplåtar och en enda skruv,
b) spikningsplåtar, inslitsade plåtar och en enda skruv,
c) som a) för dragna diagonaler och timmermansförband för tryckta diagonaler.
Figur 8.19 Fackverksknutpunkt med tryckt trädiagonal och dragen stålstång.
Figur 8.20 Nockknutpunkter för sadelformade fackverk.
a) Med knutplattor av plywood, fanerträ eller stål,
b) med inslitsade stålplåtar och dymlingar.
Figur 8.21 Två exempel på upplagsknutpunkter med inslitsade plåtar och dymlingar.
a) Fackverk med enkla stänger,
b) fackverk med dubbla stänger.
