Det finns flera ytbehandlingsmetoder för trä i olika kulörer. I Trafikverkets dokument finns krav på ytbehandling av olika träytor på broar.
Ytbehandling på utomhusexponerat trä har många olika uppgifter:
- skydda mot upptagning av vatten
- skydda mot alltför snabbt fuktutbyte med omgivningskydd mot nedbrytning av träyta på grund av UV-ljus
- skydda mot nedbrytning av träytan genom UV-ljus
- skydda mot erosion
- ge trä önskad kulör.
Skydd mot upptagning av vatten erhålls antingen med ett vattenavvisande medel som minskar vätning och kapillärsugning eller med ett filmbildande medel som förhindrar vattenuppsugning. Skydd mot fuktutbyte med omgivande luft erhålls med en mer eller mindre diffusionstät ytbehandling. När diffusionstätheten är stor går fuktutbytet långsamt och fuktkvotsvariationerna blir små när omgivningens relativa fuktighet varierar. I synnerhet grova tvärsnitt, till exempel limträ, skyddas mot sprickbildning med ett skikt som har erforderligt diffusionsmotstånd.
Skydd mot ljusets skadliga inverkan på trä uppnås i allmänhet genom tillsats av pigment som inte släpper igenom ljus. Pigmentet ger även kulör åt ytbehandlingen. Pigment och kulör påverkar även träytans temperatur och därmed träets fuktkvot. Är konstruktionsutformningen bristfällig hjälper det inte med en väl utförd ytbehandling. En olämplig eller felaktig ytbehandling kan också medverka till att en bra konstruktion tar skada.
Ytbehandlingen kan behöva förnyas med några års mellanrum vid för väder och vind utsatt läge. För endast indirekt utsatta byggnadsdelar räcker längre ommålningsintervall – helt täckt trä (nederbördsskyddat) behöver i regel ingen behandling alls. För att undvika missfärgningar kan även klimatskyddade ytor ytbeahandlas med till exempel träskyddsolja.
Korrosionsskydd
För att säkerställa lång livslängd för brobyggnader krävs att ståldetaljer skyddas mot korrosion. Vid planering och utformning av bärverk till en bro gäller det att eftersträva ett så bra konstruktionstekniskt korrosionsskydd som möjligt, motsvarande det byggnadstekniska träskyddet. Framförallt vägsalt, vatten, regn och kondens främjar korrosion.
Med en tät avtäckning av bärverket kan ett gott korrosionsskydd uppnås. Korrosion kan då endast uppstå på grund av hög luftfuktighet och kondens. Det bör beaktas att en bro som leder över en väg påverkas av salt som virvlar upp från underliggande väg och att detta påverkar bron i korrosionshänseende. För särskilt utsatta eller vitala delar måste rostfritt stål med passande sammansättning eller extra korrosionsskyddande ytbehandling övervägas. Rostfritt stål ska användas där stål inte kan provas, förnyas eller bytas ut.
Bild 1. Stänk från grus och vägsalt på limträbåge. Här borde ett stänkskydd monterats.
Foto: Torbjörn Osterling.
Mekaniska fästdon ska i princip uppfylla samma krav som ståldetaljer. Inget vatten ska kunna tränga in i fogar mellan de trästycken som ska förbindas och skruvar ska kunna bytas ut om nödvändigt. I lägen där utbyte är svårt ska rostfritt stål användas. Dessutom rekommenderas rostfritt stål för skruvar (för kraftöverföring) vid ensidiga tandbrickor, dymlingar, bultar, skruvar och spikar vid förband med plåtar av rostfritt stål för undvikande av spänningskorrosion.
För de flesta ståldetaljer räcker varmförzinkning som korrosionsskydd. I Trafikverkets dokument finns krav på spik, skruv och andra ståldetaljer i förband ska ha följande korrosionsskydd:
- Spik och bricka, varmförzinkning minst enligt SS- EN ISO 1461 tabell 3.
- Skruv, mutter och spännstag, varmförzinkning enligt SS- EN ISO 10 684 , tabell 1.
- Ståldetaljer, varmförzinkning minst enligt SS- EN ISO 1461 tabell NA.1, Fe/Zn 115.
- Spännstag får alternativt ytbehandlas med sprutförzinkning. Rengöring med högtryckstvättning, blästring och sedan sprutning enligt SS- EN 22 063 med Zn 85 Al 15 till en tjocklek av minst 40 μm.
- Rostskydd på avkapade ändar ska lagas enligt SS-EN ISO 1461.
